Jan in person
Jan
Portraited by: Kajsa Dymling
Jans123.se  My space on the web

   Wang, Norges äldsta kyrka?
   Wang, the oldest Norwigian church?
 




Senaste uppdatering / Last update : May 09 / 2009                                
P9140032r.jpg
Wang, from the eyes

of a young talented girl at 13

I have series of images of Wang that will later be published here

Wang inbäddad i låga molnWang 01
(Fler bilder längs ned på sidan)

Wang embedded in clouds
(More images below)
Wang i vinterskrud
Wang 02
   Wang in the winter
   Wang

Wang

Wang, den mystiska kyrkan från sen vikingatid. Vad har den i Polen att göra?

Egentligen skulle en historiker berätta, men efter många besök vågar jag mig på en fri tolkning av guidernas versioner.

Vikingen

Tänk på tidigt 1800-tal, Tyskland var splittrat på ännu fler stater och furstendömmen än vi kan tänka oss i dag. I ett försök att skapa en mera enad nation, så sökte man sig till det nordiska för att forma en nationalgemenskap, en sorts nationell identitet. Man kan säga att man sökte sina rötter. Vi nordbor stod högt i kurs på den tiden, inte minst tack vare våra vikingar. För många representerade vikingarna den tidens tyska ideal och mystiken kring nordborna förstärktes på olika sätt.

Wagner

Wagner, den store kompositören skrev Nibelungenringen och satte horn på vikingen. Allt skulle mana till stora dåd, enighet och höga ideal, gärna nästan inom räckhåll. Det satte spår inte bara på operan utan i kulturlivet i övrigt. Den tidens jetsetare som försökte hänga med satsade gärna på det kraftfulla och mystiska. Till och med i lilla Norge där en bokhandlare gick och drömde. På den tiden fanns det fortfarande kvar en hel del gamla träkyrkor, mycket gamla till och med. Norges befolkning hade emellertid börjat växa till sig rejält så det byggdes nya och större kyrkor i den mån man hade råd. De gamla stod och förföll. Pengar till nybyggena var det ont om och pengar till underhåll av de gamla likaså. Vår bokhandlare var emellertid en finurlig man. Kanske ville han komma närmare den verkliga kultureliten, kanske var han redan en del av den.

Kronprins Fredrik av Preussen

Hur som helst så hade den norske bokhandlaren känningar i det Preussiska hovet och lyckades övertyga kronprins Fredrik av Preussen för att det kunde finnas äkta vikingabyggnader som skulle göra sig bättre som utsmyckning på lämplig plats i det växande Tyskland än på en bergssida i Norge. Kronprins Fredrik nappade på kroken och skickade en arkitekt till norge. Den gode arkitekten var en noggrann man och reste runt för att dokumentera ett antal medeltida träkyrkor. Tur var det för tack vare honom finns det nu en del dokumenterat material att studera för byggnaderna är mestadels borta sedan länge.

Vang

Undertiden som den tyske arkitekten travade omkring i norr och ritade av uråldriga träkyrkor köpte vår bokhandlare kyrkan Vang i Valdres församling, vilket betydde pengar i kassan till den fattiga församlingens nybygge. Kronprins Fredrik hakade på igen och köpte i sin tur kyrkan av bokhandlaren. Hantverkare fick sedan montera ned och noga märka upp delarna och det sägs att det inte fanns ett enda spik i träet, något som nog kan nästan vara riktigt. Järn och fukt har en katalytisk förmåga i trä och det påskyndar nerbrytningen.

Berlin

Den nermonterade kyrkan fraktades till Tyskland och staplades upp i närheten till Berlin som tydligen redan då var ett lämpligt centrum för det tyska riket. Meningen var att kyrkan skulle byggas upp på nytt på en ö in en lite sjö vid Potsdam och förmodligen skulle den göra sig fint i solnedgången som en sorts kulturfetisch. Nu bar det sig emellertid inte bättre än att Kronprins Fredriks pappa gick och dog. Den nyblivne kejsar Fredrik hade inte lika mycket tid över för det kulturella. Som statsöverhuvud och överbefälhavare fanns det andra saker att ägna sig åt. Muskler skulle visas upp, gränser justeras, furstar och småkungar skulle hanteras på lämpligt sätt, så timret blev liggande och det blev det i fyra år.

Schlesien

Schlesien ingick på den tiden i den Tyska sfären av småstater (du får kika på en gammal karta) och det ansågs vara ett fattigt land. Befolkningen var blandad med både protestanter och katoliker. De senare var i majoritet och det var de som också var de rikaste. Fattiga protestanter fanns det gott om och nästan alla städer och byar hade minst två kyrkor, oftast tillhörde den minsta och sämst underhållna protestanter.

Krumhübel

Det fanns också helt husvilla församlingar och en mindre sådan fanns i Krumhübel, en liten bergsstad på kanten till Sudeterna, bergen som markerade gränsen mellan Schlesien och Böhmen. Just denna församling var det en stackars fattig grevinna (Jo, det finns gott om fattig adel i Europa. Att ärva titel är inte detsamma som att ärva pengar.) Att vara fattig är i och för sig ingen skam, men har man inget så kan man som regel inte göra mycket och hon ville så gärna att församlingen skulle få ett "hem". En markgreve, jag antar att det var hans mark som Krumhübel låg på, var kanske lite "glad i tanten", eller så ville han bara hjälpa till. Grevinnan tiggde till sig timret och kejsaren var säkert glad över att få ett problem mindre, men han var inte intresserad av att hjälpa till så markgreven från Krumhubel fick organisera att timret lastades på flodbåtar och fraktades via Spree och andra vattendrag ut till Östersjön igen.

Oder - Neisse

Så småningom fortsatte flodbåtarna sin färd söderut via floden Oder. När Oder tog av åt vänster så fortsatte färden längs floden Neisse och när det inte gick längre så lastades allt virket över på nio hästföror och färden fortsatte nu i rejält motlut. Landet är mycket flakt, från Östersjön och ända ner till Risengebirge (dagens Sudeter) och det tar ca två veckor för flodvattnet att färdas sträckan ner till Östersjön, något som märktes tydligt under översvämningarna i slutet på 1990-talet. Men åter till vår kyrka.

Hög höjd

Bergsstaden Krumhübel börjar på ca 400 meters höjd över havet och den nuvarande huvudgatan vindlar sig upp till närmare 900 meters höjd och det var nästan ända dit upp som de stackars hästarna fick dra sina tunga lass. Väl framme stod man inför ett litet problem. Bergshyllan som skulle varit en lämplig tomt att bygga på var redan bebyggd med en liten skola och ett litet sanatorium. Greven tog sig en funderare och karlakarl som han var fann han snabbt en lösning.

Stor smäll

På den tiden så hade grevar soldater, åtminstone om man hade mark och hade skyldigheter mot sin furste och soldater innebär kanoner. Kanoner matas med krut och ett par tunnor av den varan löste tomtproblemet. Nu lär inte det varit en bra ide. Grevinna blev utom sig över den försvunna skolan och det raserade sanatoriet. Greven blev tvungen att lätta på pengapungen och hyra in mer folk så att bergshyllan kunde utvidgas, fast mera troligt var nog att han tog sig vissa feodala rättigheter. Hur som helst, såsmåning om stod inte bara kyrkan där, som nu fått sin stavning ändrad till Wang, utan även ett nytt litet sanatorium och en skinande ny skola, samt ytterligare någon byggnad.

Vindbrytare

Sant? Ingen aning, nu står i alla fall byggnaderna där och vad som är sant är i alla fall att stentornet som byggt som ett klocktorn bredvid kyrkan har en alldeles speciell uppgift. Inte långt från kyrka ligger bergskedjan Sudeternas högsta topp, Snieska, eller Sneekopa som toppen hette fram till efter andra världskrigets slut. Med sina 1603 meter befinner den sig nästan dubbelt så högt över havet som Wang. Det han bli rejält kallt där uppe och inte sällan händer det att det uppstår veritabla "luftskred" när kalluft börjar söka sig ner mot dalen bredvid. Dessa vindar kan få upp en ansenlig fart och ge riktiga chockvågor som hotade att riva ner gudshuset på klipphyllan. Omkring år 1900 beslöt man att något måste göras för man var väl trött på att leta takspån över halva församlingen, eller så var man kanske rädd att kyrkan helt enkelt skulle blåsa bort. Stentornet på bilderna byggdes som en vindbrytare och det fungerar faktiskt. Placering och utformning är så bra att åtminstone jag inte har några problem med att förlåta tilltaget att ge en 1100-tals träkyrka ett klocktorn i sten.

Krumhübel vs Karpacz

Som vanligt glömde jag något: Vad i hela friden har detta med Polen att göra?
Jo, gränser i Europa har flyttats fram och tillbaka många gånger, så även under 1900-talet. Tre stora grabbar; Stalin, Rosevelt och Churchill, träffades (var det på Jalta?) och Josef drog ett par nya linjer på kartan. Den polska gränsen mot Tyskland åkte till vänster (västerut) och drogs om längs floderna Oder och Nice, den så kallade Oder-Nice-linjen som kom att fastställas vid den så kallade Potsdamkonferensen strax efter Tysklands kapitulation efter WWII. Oder går nästan i rakt Nord-sydlig linje från östersjön och när den svängar av österut så fortsätter Nice söderut ytterligare en bra bit. Detta gjorde att Pommern (Nordsjökusten) och Slesien (mot Tjeckiska gränsen) kom att hamna i Polen i stället för Tyskland. De tyskar som bodde i området tvångsförflyttades västerut och det är än i dag ett stort trauma för många i Tyskland. De fördrivna var sällan helt accepterade i det nya samhället, kanske delvis beroende på att Tyskland inte var ett land utan många. Polackerna som kom att befolka västra Polen i fd. Pommern och Slesien var också flyktingar. När gränserna drogs om passade Stalin på att flytta Ukraina och Belarus (Vitryssland) västerut och det fanns många anledningar till det; mera utrymme för Ryssland, större avstånd till västmakterna, ett mindre Tyskland och inte minst viktigt; han visade för omvärlden att det var han som bestämde i östra Europa.
Hur som helst, Slesien blev polskt och därmed hamnade Norges kanske äldsta kyrka i Polen i en stad som kom att få det mera polskklingande namnet Karpacz.
Om jag glömt något? Jo, Böhmen blev Tjeckien, men det var efter WWI.

Master

Som en extra kuriositet brukar guiderna berätta att de fyra inre pelarna i kyrkan härstammar från master till äkta vikingaskepp. Sant? Nja, kanske inte, men visst ger enbart tanken lite ståpäls.

p.s. På Wikipedia finns en lite annorlunda version, men du får läsa på den norska sidan.
English   Wang
A story to be told.... :-)

Please stay tuned, but don't hold your breath.
I will be back.


   Mera bilder
   More images
  Exteriörbilder
PICT0288rs.jpgPICT0295rs.jpgPICT0291rs.jpg
  The exterior





PICT0295rs.jpgPICT0296rs.jpg



  En fascinerande gravsten. Den övre delen av stenen går inte att skilja från trä, till och med barken och årsringarna finns med.
PICT0297rs.jpgPICT0297r2s.jpg
   A fascinating stone, when looking at the upper part of the stone it is almost impossible to believe that it is not made of wood.



  Interiörbilder PICT0266rs.jpg

   The interiorPICT0285rs.jpgPICT0267rs.jpg
PICT0283rs.jpg

  Vikingatemat går igen i allt
PICT0302rs.jpgPICT0307rs.jpg
  The Viking as a theme is found everywhere
  Kyrkorummet omges av ett yttre galleri. Detta är en utbyggnad som hade flera syften.P1010021_s.jpg
  • Dels kunde kyrkobesökarna som oftast var fiskare och jägare förvara sina redskap där och risken att de blev stulna minskade.
  • Kylan uppe i norr kunde vara fruktansvärt svår och den extra väggen gav då ett extra skydd mot vädret.
  • Alla fick inte gå i kyrkan. Syndarna skulle hållas utanför kyrkorummet, men eftersom alla hade kyrkplikt, var det ett bra ställe för dessa arma stackare, som då inte ens fick en chans att smita undan, utan snällt fick sin dos av välsignelsen genom plankorna in till kyrkorummet.

  The church has an outer gallery. This extension serves many purposes;
  • The visitors of the church were often fishermen and hunters. In the gallery they could safely store away their nets and weapons during the sermon.
  • The chill up north in Scandinavia could be very uncomfortable, especially near the coast where the cold wind from the sea could convert the church to a freezer. The extra wall about a metre from the church room provided extra insulation.
  • Not everyone might visit the holy church. Sinners was not allowed to enter, but they still was obligated to hear the words of the god lord. In the outer gallery they could listen to the sermon and still be supervised by members of the congregation without a chance to sneak away.



Kamerorna jag använt till bilderna ovan är av enklare slag och ljuset har inte varit det bästa. Inomhus drar jag mig ofta för att använda blixt, därav den dåliga bildkvaliteten. Bilderna har krympts för att bättre passa bildskärm, färgerna har justerats något och skärpan har förstärks. Detta har kanske försämrat den "fotografiska kvaliteten", men detaljerna har blivit mycket tydligare.


The different cameras I used for those pictures were rather simple digital pocket size cameras. The light was often poor and I often hesitate to use the flash as it is not convenient as inside churches, nor do I like to use it when the battery is low. The images have been resized, the colours had been adjusted and the sharpness enhanced. This might have degraded the “photographic” quality, but the details has been improved dramatically.